Internet Explorer: Den bortglömda innehållsfilteringen som ingen ville ha

Minns du hur kaotiskt internet kändes förr? Innehållskontroll var en vag idé och webbläsare försökte lösa mänskligt beteende med metadata. Det var en annan tid.

I dag bygger vi molnplattformar med AI-stöd och optimerar teknisk SEO för våra domäner. Då känns det lätt att glömma hur märkliga idéer som fanns hos de första webbpionjärerna. Ett av de mest underhållande exemplen från browserkrigen är Internet Explorer försök att införa ett stort innehållsratingssystem. Det är ett klassiskt fall av bra teknisk implementation som krockade med verkligheten.

Drömmen: En standardiserad innehållsgradering

I mitten av 90-talet tittade någon på Microsoft på det vilda internet och tänkte: Vad om vi kunde bedöma allt?

Lösningen blev RSACi (Recreational Software Advisory Council — Internet), byggd på PICS-standarden (Platform for Internet Content Selection). Det var ett W3C-initiativ som ville skapa ett gemensamt ramverk för att klassificera webbinnehåll. Idén var elegant på pappret:

Webbplatser skulle själva lägga till metadata som beskrev innehållet inom fyra områden:

• Violence – från ingen våld till grafiskt innehåll
• Nudity – från inget till explicit
• Sexual content – från inget till explicit
• Language – från inget till svordomar

Administratörer kunde ställa in gränser för varje kategori och låsa inställningarna med ett lösenord. Sidor som överskred gränserna blockerades. Barn som surfade under föräldrakontroll skulle aldrig hamna på olämpligt innehåll.

Det var demokratiskt. Det var utopiskt. Det var helt orealistiskt.

Det stora problemet: Ingen brydde sig

Frågan är: hur fungerar ett system som bygger på frivilligt samarbete om ingen samarbetar?

Praktiskt taget ingen webbplats implementerade RSACi-metadata. När man aktiverade funktionen i IE stod man inför en omöjlig valmöjlighet:

1. Tillåt sidor utan rating – då blev hela systemet värdelöst eftersom 99,9 % av webben var utan rating
2. Blockera sidor utan rating – då kunde man bara nå ett par dussin sidor på hela internet

Vissa administratörer gjorde manuell lista av tillåtna eller förbjudna webbplatser, men det skalar inte utanför en enskrift nätverk.

Det grundläggande problemet: systemet bad webbplatsägare att självkritisera och voluntarily submit to restrictions. Det är som att få en ungdomar